XX

Det här är verkligen första gången jag berättar om något äventyr för någon annan än för min bror och ''vårat folk''. Jag är ganska ivrig måste jag erkänna!
Det började med meddelandet jag fick som jag skrev om tidigare. Att skulle vi göra det ''den lätta vägen'' skulle vi kunna vara med i ert nyårsfirande. Men det var inte så enkelt som jag trodde... Vi mötte upp en kille, vår uggla kan man säga, som fixar allt vi behöver till ett uppdrag. Den här gången fick vi väldigt lätt utrustning, som en varsin mobiltelefon. Vi är inte vana att använda vanliga mobiltelefoner! Dom är lätta att lyssna av, och lätta att spåra. Men vi kan inte riskera att utsätta någon annan än oss för onödig fara. Sen delade vi upp oss, jag och min bror. Vår uggla är aldrig med oss på några uppdrag, han ger oss bara våra saker. Vi skulle bara vara uppdelade kanske någon timme för att spana på olika ställen. Sen använde vi våra mobiltelefoner och fick upp kontakten igen. Vi möttes, pratade. Inte mycket händer hittills, men det kommer... Det var när vi var på väg till det riktiga målet, som vi skulle möta tillsammans, som saker och ting inte fortsatte på ''den lätta vägen''. Vi fick ett samtal om att någon försökte få tag i oss. Hur länge dom följt våra spår den här dagen visste ingen, inte ens personen vi fick samtalet ifrån. Vi var tvungna att vilseleda dom. Personerna som var efter oss har följt vårt folks spår så länge vi kan minnas. Och när vi börjar bli misstänksamma så måste vi alla lägga ut felaktiga spår. Så det här är information som är okej att ge ut, för med tanke på alla som är som oss så kommer vi inte bli hittade, det skulle vara omöjligt att veta vilka vi är. Vi kan inte gå runt och vara misstänksamma hela tiden, då skulle vi aldrig få något jobb gjort.
Vi spolar fram tiden lite här. Tillslut märkte vi att jobbet som våra förföljare gjort den här gången gick mycket djupare än att bara skaka av sig dom. Vi var tvungna att dela på oss, igen. Vi skulle inte kunna slutföra det här uppdraget själva. Så vi fick ringa in hjälp. Min bror tog hand om det, och jag fortsätte framåt på egen hand för att lägga ut ''bete'' lite här och var. Och det var otroligt nära att jag skulle springa in i deras fälla! Några sekunder till på samma ställe och jag hade hamnat någonstans där ingen vill vara... Ibland måste vi göra uppdrag som är lite svårare än andra. Till och med dom bästa kan åka fast då.
Jag var tvungen att gömma mig i många, många timmar. Under dom här timmarna så blev dom där skumma typerna misstänksamma och jagade mig, på deras hemplan! Jag vet nästan allt om byggnaderna här omkring, men det var ''deras byggnad'' och dom visste lite mer. Ja, utan min bror så hade dom nog fått tag på mig! Han kom dit och vilseledde dom på ett sätt som bara han kan. Jag lyckades smita, och få min bror med mig på köpet. Han höll på att bli lite ivrig, vilket är lätt hänt. Då ska han vara glad att han har mig. Det var ett dumt drag att komma efter mig, men som jag sa tidigare, jag är tacksam.
Min bror får berätta sin sida av det här, och han får berätta hur han vilseledde dom. Det känns konstigt att skriva ner vad som hänt på det här sättet, men det är en bra början. Nästa gång kanske det inte blir lika stelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0