XX
Att sitta ensam mitt i natten och planera och skriva ner viktiga saker har alltid tilltalat mig. Men inte inatt. Vår nya resa vi har startat gör så att jag har legat med rätt så många tankar i flera nätter nu, och såna här tankar är aldrig kul! Min bror ligger och sover och har gjort det i ca två timmar nu. Han har alltid varit bra på att somna, eller så låtsas han bara sova. Ibland har jag vaknat av att han har försökt smita ut mitt i natten. När han ser det här kommer han inte våga titta mig i ögonen. Vi har faktiskt ''syskonrivalitet'' vi också, trots att vi måste rädda livet på varandra lite då och då. Jag kommer inte kunna låta bli att skratta.
Jag fick precis ett meddelande som oroar mig. Det är ju nyår imorgon, och jag hade gärna velat gå ut och roa mig. Det kan bli svårt nu. Men gör vi som meddelandet säger ''den lätta vägen'' så kanske ni får se oss någonstans ute på stan imorgon. Fast ni kommer förstås inte veta vilka vi är.
XX & XY
Nu har det gått några dagar sen vi startade vår blogg, men det är en av dom svåra sakerna jag gjort i livet. Vi är inte så vana vid den här typen av utmaningar. Det är mer det fysiska vi är vana vid. Både vår kropp och hjärna måste vara i toppform, men vi har tränat våra hjärnor på lite mer annorlunda sätt. Koder, siffror, manipulation. Att skriva om något intressant på en blogg, nej. Men någon gång i livet måste man bryta sina mönster och svänga in på nya banor!
Dom senaste dagarna har jag rest runt lite, utan min bror, för att iaktta, ta kontakt och träffa nya människor. Mestadels kvinnor, med tanke på att jag själv är kvinna. Att ha ett vanligt vardagsliv är ganska tufft. Förhoppningsvis låter tiden oss iaktta mer, utan att det kommer upp något oväntat... Men det är väldigt vanligt att något oväntat händer oss. Så jag lär inte bli överraskad.
Sitter just nu och klickar runt mellan kanalerna på tv:n letandes efter något program som kan hjälpa mig på traven med att inte vara så inkompetent i det här nya livet vi testar. Det är fortfarande lite för tidigt för att avslöja mer än så här, men jag måste erkänna; det är mer skrämmande och spännande för mig att skriva i en blogg som allmänheten kan se, än att utsätta mig för fysisk fara. Jag kan ha något på spåret här!
Nu är min bror ivrig att skriva sina ord, jag ska låta honom göra det.
- XX
På sistone så har vi båda rört oss runt som nya människor, men inte riktigt på samma sätt. Eftersom jag känner att jag behöver utveckla mina kunskaper, vilket jag har gjort genom att ta mig runt genom staden. Jag gjorde samma sak som min syster, fast på ett längre avstånd. Jag ville studera hur folk beter sig i de sociala kretsarna, hur dom talade med sina bekanta och vad för samtalsämne som var godkända. Jag vill ju trots allt vara beredd när jag känner mig redo för mer, helt ensam.
- XY
Välkommen till vår värld
Mitt namn har ingen betydelse här. Men ett smeknamn kan ju underlätta, så vi kan kalla mig för... XX, för kvinna. Min ålder har inte heller någon betydelse, ni kan få bestämma själva hur gammal jag är. Vad som känns rätt för er.
Jag är inte ensam, som tur är. Utan min bror skulle jag inte ha klarat mig en vecka ens. Vi kan kalla honom för XY, för man. Nu har jag överlevt på sättet vi lever i flera år tack vare honom. Hur många har ingen betydelse. 3 år, kanske 7. Kanske 20.
Det har gått väldigt lång tid sen vi hade kontakt med omvärlden på det här sättet. Men det är dags nu. Vi har undersökt och letat och forskat efter det bästa sättet att ta kontakt. Vi har kommit fram till att det är många som ''bloggar'', och ännu fler som läser dom. Varför vi behöver ha kontakt med omvärlden just nu, och inte tidigare, är inte viktigt än. Det finns många som oss, och för att bli hittade måste man veta exakt vad man ska söka efter. Exakt vilka man ska söka efter. Lycka till.
Jag vet att många skulle hata oss för det vi har gjort. Det finns dom som skulle avguda oss för det också. Men min bror håller inte med. Han tycker att det vi gör borde älskas av alla människor. Att alla borde förstå våra avsikter. Men hur ska folk förstå våra avsikter om dom inte ens känner oss?
Det här är också en bra chans att lära känna omvärlden, och att få omvärlden gradvis att lära känna oss. Vi har iakttagit och forskat, utan att någon ens haft någon aning. Men för att få tillit måste vi berätta lite om oss själva också. Ha tålamod, med tiden kanske vi alla litar tillräckligt mycket på varandra för att vi ska kunna berätta varför nu, och varför inte tidigare, eller varför överhuvudtaget?
Min bror kommer också att skriva och berätta, så för att skilja våra inlägg åt signerar vi med XX och XY. Vi vill inte förvirra någon mer än vad som krävs.
Vi hoppas att ni är redo för oss, och våra äventyr som ni bara kunde föreställa er på filmduken...
